Vi minns Brunos derbyseger - och Fredrik/Wido eran

Då var det derbydags! Tillsammans med Stockholm Cup, årets absoluta höjdpunkt i Sverige.

Dessutom en väldigt spännande årgång av Svenskt Derby, enligt mig vidöppet.  Startlistan påminner lite grann om upplagan som Flemming Poulsen vann 2005 med Albany Hall (e. Turtle Island) och Mark Larsen ombord, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Kanske mest för att det kändes lika öppet då (den skandinavisk-tränade kullen kändes ”medelstark” då också, men Albany Hall vann ju överlägset till slut).

Jag har inte fyllt 50 än (snart) och bodde dessutom utomlands fram till 1988, så något historiskt superperspektiv på Derbyt har jag inte.

Det tydligaste avtryck jag har, är alla Wido Neuroths segrar med smällfina hästar (särskilt fuxen Appel Au Maitre (e. Starborough) 2007, även om Valley Chapels (e. Selkirk) segrar i samtliga tre skandinaviska Derbyn 1999, kanske smäller lite högre).

Att vara på publikplats när Appel Au Maitre och Luca Brasi svängde in på upploppet för tolv år sedan, är sådant man inte glömmer i första taget, det var verkligen ”poetry in motion”.

Men jag vill ändå lyfta fram Bruno Nilssons tränarseger med Double Net år 2000.

Alla har väl hört historien om när Bruno skulle börja sin tränarkarriär på Täby någon gång i början på 60-talet, och hade blivit lovad sex hästar av en välbeställd hästägare att komma igång med (Olle Edman). Men när hästtransporten väl kom till banan, svängde den upp till en annan tränare istället (Carl-Erik Pettersson) och lämnade av hästarna där…

För att kunna försörja sig och rida 53 kilo, så levde Bruno tydligen länge på äggulor och vatten men unnade sig att äta lite fisk på onsdagar…    

Nåja, Bruno Nilsson är en riktig hedersman som alltid har ett leende åt alla och som lämnade in licensen 2007 (jag tror att Japan var hans sista vinnare på Täby Galopp).

Så att han fick sätta pricken över i:et med en derbyseger var oerhört kul (Nicholas Cordrey red Double Net).

Poängen är att Double Net (e. Diaghlyphard) , som vann med ”halva upplopet” 2000, är den senaste svenskuppfödde derbyvinnaren (Bo och Kerstin Helander), sedan det svenska Derbyt öppnades upp för importer 1995 (det året vann svenskuppfödde Bloomerace e. Diaghlyphard).

Jag blir alltid oense med min gode vän Björn ”BZ” Zachrisson, om hur man ska förhålla sig till detta. Själv tycker jag att det är fantastiskt att slå upp Derbyts startlista i banprogrammet, med alla fantastiska hästar uppfödda i Frankrike, Storbritannien, på Irland och i USA.

Visst vore det kul om en svenskuppfödd häst vann igen – Joker Face och Realize Rock har ju faktiskt chansen i år!

Men att ha åsikter om detta är som att kliva in på minerad mark – eller som att svära i kyrkan.

För mig är det just mångfalden som det 15 hästars startfältet, som Svenskt Derby representerar, som gör att det kittlar lite extra. Fadershingstarna är allt från Kentucky Derby-tvåan Hard Spun (Red Cactus) till franske Derby-vinnaren Reliable Man (Solaris) till ”svenske” hingsten Merchant of Venice (Realize Rock) som b la varit årets hingst i Chile, själv efter superhingsten Storm Cat.

Så för att summera: utan att grotta ner mig i en avelsdebatt, så är Derbydagens program som en godispåse som erbjuder ett ännu större urval av godbitar, än andra tävlingsdagar!

Och glöm inte Grand Slam 75, jackpoten gör att sjurättspotten blir rejält överbetald.

Visst, Derbyt är till synes vidöppet. Även om det historiskt sett, har lönat sig att lägga strecken på tränarna som ”kan det här”: Neuroth, Reuterskiöld, Niels Petersen…

Men I Kirk startar i sprinterloppet (Zawawi Cup) – så vi kan i alla fall inleda omgången med en spik och sprida strecken senare på GS75-lappen (till och med Folksam, If och Trygg-Hansa skulle nog gå med på att försäkra den här spiken).

Och apropå I Kirk (e. Eishin Dunkirk), han är faktiskt svenskuppfödd - även om just han råkar vara en sprinter – så visst kommer vi att få se en svenskuppfödd derbyvinnare igen i framtiden, även med dagens regler.

Sedan tillhör jag de som tror på idén med instiftandet av ett ”Derby of Sweden” eller ”Scandiniavian Derby” över 2.400 meter gräs på Bro Park senare på säsongen, bara för svenskfödda eller Skandinavien-uppfödda hästar.

Men det är ett uppslag till en framtida blogg, som jag ber att få återkomma till.