Bäst förra veckan - Almond Eye
Det kan handla om en övernaturligt bra prestation på det globala galopplanet, en ny intressant kandidat till Svenskt Derby, en tränare som oväntat tog en trippel på Blommeröd, en jockey som fått till den där superritten… Ja ni förstår, fältet ligger ganska öppet. Varannan vecka skriver jag, varannan är det Fredrik Otter bakom tangenterna.
En ny säsong bankar på dörren, äntligen är den långa galoppfria vintern förbi och abstinensen efter att se fullblod på en svensk tävlingsbana är strax botad. Bro Park startar med tävlingar såväl onsdag som söndag och det kändes som att återse en gammal vän när man printade ut de färska startlistorna till premiärdagen. Vilket jag på ett sätt också gjorde, eftersom min delägde Stureplan är planerad att komma ut i comeback efter ett struligt fjolår.
När det är vinterkallt och tyst inom galoppen här hemma är vi många som istället riktar intresset mot vad som utspelar sig på Meydan i Dubai (samtidigt som vi helst undviker att tänka på emiratens behandling av gästarbetare och kränkningar av mänskliga rättigheter). Nåväl, i år gick det riktigt bra för det fåtal svenskar och skandinaver som tagit risken att resa dit, med segern för läckre lille I Kirk som den stora höjdpunkten, men framgångarna för Andrew Kidneys duo Irish Trilogy och Suspicious Mind imponerade också enormt.
Helt plötsligt känns det inte riktigt lika hopplöst att åka ner till värmen med en ”felhandikappad” skandinavisktränad, så det är upplagt för ett litet lämmeltåg från Norden söderöver nästa vinter.
I lördags var det storslagen säsongsfinal i Dubai och man delade som vanligt ut prispengar i nivå med ett mindre lands totala bruttonationalprodukt, mest till sig själva i och för sig, Godolphin vann fyra av de åtta uppgörelserna för engelska fullblod, inklusive toppnumret World Cup. Ändå var det väl bara några av loppen som förmådde ge den där riktiga wow-känslan, för så länge man kommer över en viss (låt vara riktigt hög) nivå av prispengar går det ändå inte att locka de europeiska kanoner som siktar på huvudsäsongen och dess mer prestigefulla race.
För japanerna kommer dock DWC-dagen ganska perfekt i tid, och återigen var det en av japsarna som charmade världen mest. Tänker förstås på Almond Eye, dotter till en sprinter (Lord Kanaloa) men själv oemotståndlig över alla distanser mellan en mile och 2 400 meter. Kanske skulle hon vinna Gr1 över 1 200 meter också? Almond Eyes acceleration och klass är i alla fall på fruktansvärt hög nivå och när hon enkelt gled upp och kopplade segergreppet tog hon andan ur åtminstone mig. Det förvånar inte om hon nu packas in, skeppas till Paris framåt sommaren, och gör comeback i september i ett av förlöpen till Arcen, loppet japanerna har gett sig fanken på att vinna. Som det såg ut i lördags kommer Almond Eye bli en seriös utmanare till ett annat supersto, titelförsvararen Enable.
