Alan Wallace -Jag hade aldrig suttit på en häst för sex år sedan

Vem är då Alan Wallace? 

-Jag är 23 år, född och uppvuxen i Liverpool. Jag håller på Everton, som tyvärr inte är det bästa laget i Liverpool för tillfället, berättar Alan.

Hur kom det sig att du började rida?

-Det var när jag var 17 år och bara hade ett par veckor kvar i skolan. Min lärare frågade om jag hade funderat på att bli jockey eftersom jag hade perfekt storlek för det. Jag trodde han bara retades med mig för att jag var så liten. Vid den tidpunkten var Grand National på tv det närmaste jag någonsin varit en häst. Första gången jag rörde en häst var jag livrädd och för sex år sedan hade jag aldrig suttit på en häst, avslöjar Alan Wallace

-De sista veckorna innan skolan slutade kikade jag lite på vad det där var egentligen, att rida på en häst. Det kändes bara helt rätt. När jag började på Racing School visste jag inget om hästar. Jag visste inte vad tyglar var för något eller vad en grimma var. Efter två veckor på skolan så ville jag sluta för mina kunskaper var ju ingenting jämfört med alla andra där. Det var pinsamt och väldigt jobbigt. Jag var som en åring på Racing School, hade ingen aning om något alls, skrattar Alan

Hur fungerade det, du måste vara den som kunnat minst när du började där?

-Innan man fick vara nära hästarna var man tvungen att klara proven. Då jag inte kunde eller visste något var det tufft när alla andra klarade det direkt. Jag läste mycket på kvällarna för att lära mig mer och när jag slutade på Racing School så fick jag faktiskt ett diplom som sa att jag var den person som förbättrat mig mest under tiden där, berättar Alan Wallace stolt.

Hur gick du vidare efter det?

-Efter skolan var klar hamnade jag hos Charlie Hills. Han använde sig ofta av William Buick, Paul Hanagan och ibland James Doyle., med den konkurrensen är det inte lätt att få rida lopp. Jag har också hjälpt lite olika tränare i England bland annat Paul Fitzsimons när han var där, säger Alan.

Hur hamnade du i Skandinavien?

-Efter att ha talat med en del människor bland annat John Fortune så var det inte så svårt val egentligen. Det verkade vara enklare att få ritter här och jag ville rida lopp så då blev det att jag kom över till Norge.

Kommer du ihåg vad din första vinnare hette?

-Min första vinnare hette Faiza för René Naustdal som var starter på Övrevoll, hans fru Gunnhild Naustdal tränade. Det var faktiskt de som också gav mig min första ritt. På den tiden var det ingen som ville använda mig och flera människor sa till mig att jag borde vara amatör istället, men Gunhild och René litade och trodde på mig. Efter det tog det ett tag, men sedan red jag Caipirinha för Cathrine Erichsen, efter den vinnaren fick jag fler ritter av andra tränare bland annat Are Hyldmo. 

Har du några speciella förebilder eller personer som betytt mycket för dig?

-Det är många som hjälpt mig och betytt mycket för mig, vi hade kunnat ta hela dagen till det. John Fortune som hjälpte mig med min första ritt och även efter varje ritt. Min mamma som alltid stöttat mig. Carlos, Jacob, Jan-Erik och de flesta jockeys är väldigt hjälpsamma helt enkelt. De har alla hjälpt mig på olika sätt, konstaterar Alan.

Trivs du med ditt val?

-Man lär sig så mycket varje dag när man jobbar med hästar. Det är en av de stora fördelarna med jobbet. man blir bättre och utvecklas som person varje dag, förklarar Alan.

Vad är det tuffaste med att vara jockey?

-För de flesta jockeys är nog svaret vikten, men det har inte jag några problem med. För mig är det istället mitt temperament. Jag måste lära mig att tänka efter innan jag pratar, konstaterar Alan Wallace

Du vann nyligen din sista seger som lärling hur kändes det?

-När jag vann min seger nummer 70 på Bro Park så lyftes en stor sten från mig. Det var en stor glädje jag har gjort det. Nu är det dags för nästa kapitel i mitt liv tänkte jag.

Vad har du för mål framöver?

-Nu närmast så är det att ta så många segrar som möjligt och förhoppningsvis kunna utmana om segern i den norska championstriden. Om fem år då är mitt mål att jag ska vara champion inte bara i Norge utan i Skandinavien, avslutar Alan Wallace